Ekonomi och investering: Reaching for Yield
Innehåll
- Avkastning och kreditkriser
- Nå för avkastning och ekonomisk bedrägeri
- Institutionella investerare
- Effekter på obligationspriset
- Oväntat beteende
Att nå avkastning är en vanligt förekommande fras inom finansiering och investering. Strengt taget och i dess smalaste mening kännetecknar frasen en situation där en investerare söker högre avkastning på sina investeringar.
Mer specifikt och mer vanligt används frasen i situationer där investeraren jagar högre avkastning utan vederbörlig hänsyn till den ökade risken som han eller hon vanligtvis uppstår som ett resultat. Faktum är att investerare som aggressivt når efter avkastning ofta visar motsatsen till normal riskaversion istället för att bli riskälskande i sina val, oavsett om de är medvetna eller inte.
Avkastning och kreditkriser
Finanskrisen 2007–2008 är det senaste exemplet på en marknadskollaps som delvis orsakats av utbredd räckvidd för avkastning. Investerare som är desperata efter högre avkastning ger upp värdet på värdepappersstödda värdepapper till nivåer som är oförenliga med deras underliggande återbetalningsrisk. När inteckningarna bakom dessa instrument gick i eftersläpning eller standard, kraschade deras värden.
En allmän kris för investerarnas förtroende uppstod, vilket orsakade kraftiga fall i värdepapper för andra värdepapper och många ledande bank- och värdepappersföretag misslyckades eller nästan misslyckades.
Nå för avkastning och ekonomisk bedrägeri
Investerare som aggressivt når efter avkastning är bland de som är mest mottagliga för att bli offer för ekonomiska bedrägerier och system. Faktum är att många av de stora fallen i bedrägerier och bedrägeriernas ekonomiska historia inbegriper förövarna, mest känt Charles Ponzi och Bernard Madoff, som specifikt riktade in sig på människor som desperat räckte till en extra avkastning på sina pengar, missnöjda med konventionella investeringsmöjligheter.
Institutionella investerare
I en miljö med låg ränta som den som har funnits i följd av finans- och kreditkriserna 2007 till 2008 har många institutionella investerare, som försäkringsbolag och förmånsbestämda pensionsfonder, varit under press för att nå utbytet . Dessa låga avkastningar beror till stor del på åtgärder från Federal Reserve och andra centralbanker runt om i världen för att stimulera deras ekonomier efter finanskrisen 2007–2008.
Försäkringsbolag och pensionsfonder i detta sammanhang känner sig tvungna att ta större risk att generera avkastningen som krävs för att uppfylla sina skyldigheter. Resultatet är en allmän ökad risk i det finansiella systemet.
Effekter på obligationspriset
Försäkringsbolag och pensionsfonder är stora köpare av företags- och utlandsskuld och är därför betydande finansieringskällor för dessa enheter. Dessa institutionella investerares köpbeslut har alltså stora konsekvenser för utbudet och priset på kredit. Effekterna av att de når ut till avkastning ses i prissättningen på nya skuldemissioner och i prissättningen av samma instrument på sekundärmarknaden.
Kort sagt, när dessa stora institutionella investerare aktivt når efter avkastning, bjuder de upp priserna på mer riskfyllda värdepapper och minskar således faktiskt den räntesats som riskfyllda låntagare måste betala.
Oväntat beteende
Akademiska forskare har funnit att det är mest aggressivt och uppenbart att nå avkastning under ekonomiska expansioner när obligationsräntorna normalt stiger ändå. Ännu mer, ironiskt nog, är detta beteende tydligare i försäkringsbolag som möter mer bindande reglerande kapitalkrav.
Ett annat motintuitivt fynd av forskare är att förordningar som syftar till att minska riskabelt investeringsbeteende hos försäkringsbolag faktiskt stimulerar att nå avkastning. Nyckeln till detta konstaterande är iakttagelsen att även de påstått mest sofistikerade systemen för riskmätning är mycket ofullkomliga, om inte fundamentalt felaktiga.
